Beroende...

När man säger beroende tänker de flesta automatiskt på alkoholism, narkomaner, tablettmissbruk & spelmissbruk...typ. Det är i sig ganska självklart då detta är den form av missbruk som är tydligast, skadar flest människor och som tar och förstör så mångas liv.

Men jag tänker att missbruk kan vara så mkt annat. Ske på sätt att det kanske (knappt) ens definierats som missbruk av samhället.

Ett missbruk där individen får ett endorfin-rus inte av humörförändrande substanser eller vinster/pengar utan av ett skapade av känslor när individen gör eller skapar ngt samhället inte per definition anser vara skadlig.

Numera är matmissbruk väl kartlagt och definierat som en psykisk sjukdom. 
Hetsätande som efter överkonsumtionen skapar ett behov av att göra sig av med maten - Bulimi.
Tröstätande som spårat ur helt och som skapar kraftig övervikt, diabetes, hjärt/kärlsjukdomar mm. Samt ovanståendes motsats:
"Självsvält" - Anorexia (nervosa).
Anorexi fastställdes som en psykisk sjukdom efter 2.a världskriget och Bulimi i början av 60-talet, även om det finns skrifter om dessa sjukdomar så långt tillbaks som 1600-talet. Tröstätande är jag osäker på hur det definieras inom medicin?

Det finns även "missbruk" i form av behov av att få kickar såsom bungyjump, basejumping, streetracing, cliffdiving, parkour....etc. Det brukar tillskrivas låg MAO-halt i hjärnan. Man behöver s.k. "nära döden" rus för att må bra. Sexmissbruk kan troligen kopplas till detta också även om det inte är en nära döden upplevelse (fast för vissa kanske?).

På senare tid har även andra sorters missbruk kartlagts. Såsom doping, plastik-kirurgi, datorspelande och beroende av sociala medier/mobiltelefon mm.

Jag tror även det finns andra mindre kartlagda områden som eg. kan kopplas till samma rus-känsla. Nyförälskelse/passion (alltså det man känner de första månaderna i ett förhållande). När denna fas upphör gör "missbrukaren" slut o söker ny partner. Om inte "rusigheten" finns kvar tror "missbrukaren" att kärleken är över. Denna individ upplever mest troligt aldrig djup kärlek i sitt liv (kärlek som infinner sig efter många många år tillsammans med kamp, sorg, kriser...etc) bara en ständig jakt på förälskelse-fas o den perfekta partnern (som ju inte finns irl).

Kanske är att få beröm/bekräftelse/befordran, att få folk att skratta o applådera, att vinna tävlingar, att göra andra överraskade, att plåga, tortera o mörda, att få bestämma/makt, att bli kontrollerad och förnedrad, att sova, bada/duscha, springa/träna....  olika sorters missbruk? 

Frågan är isf. var gränsen går?

Är det missbruk, tvångstankar, behov......eller bara en av kosmos förutbestämd livsresa?

Who knows?






  

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tillitskultur kontra klankultur....

Bild
Sverige är sedan ca 150 år tillbaka ett tillitskulturellt samhälle. Det betyder att majoriteten av oss är födda här av föräldrar som också är födda här av föräldrar som är födda här....osv. Vi som växer upp i tillitssamhället skolas och fostras in i att lita på och tro gott om våra medmänniskor. Att "hellre fria än fälla". Per automatik leta bakomliggande orsaker till ex. kriminalitet, asocialt beteende och missbruk. Det bygger på en konsensus kring att ingen frivilligt begår brottsliga handlingar såsom t.ex att slå sin partner, råna andra, våldta och mörda.  Det måste finnas en utsatthet, en orsak, ett förmildrande o en ofrivillighet bakom handlingar. Tex. en svår uppväxt kantad av dysfuntionalitet som skapat missbruk och/eller psykisk sjukdom. Dylikt skulle förklara brottslighet och asocialt beteende. Individen står utan skuld s.a.s. Det är någon eller något annat som tvingat individen handla som den gör/gjort. För i en tillitskultur är nämligen alla i grunden goda. Man lit
Läs mer

Apokalypsen

Bild
Ragnarök, post-apokalyptisk värld, dystopi, undergång, utrotning, dödlig pandemi...... kalla det vad du vill. En värld där mänskligheten (nästan) har utrotats har alltid fascinerat mig. Vi tar det från början! Jag är ingen "People Person" å har aldrig varit. Något av en "Lone Wolf". Med vissa förbehåll. Jag har alltid velat ha barn o familj. Jag brukar ha lätt att umgås med folk o brukar generellt sett vara ganska omtyckt (tror jag?). Jag har inga problem att umgås o vara social men det är inget jag älskar att göra el. längtar efter s.a.s. Fester och sociala tillställningar är väl ok när man väl är där o fått i sig nån drink el. 5 men inför dylikt känner jag nästan alltid stor olust. Jag söker inte efter en stor vänkrets eller omfattande nätverk. Det tar också många år innan "du" går från ytligt bekant till riktig vän till mig. Det är få människor jag kallar nära vänner o som jag släppt in fullt ut. Dessa är dem jag anser ingår i min nära släkt o familj oc
Läs mer

Medvetandet....

Bild
Jag gillar filosofi "morfat" med vetenskap och det okända. Att kunna spekulera och vilt fantisera och filosofera kring de stora frågorna. Livet, döden, gud, universum, oförklarliga fenomen, känslor, vilka vi är och varför vi är och finns. Just nu har jag "grottat" ner mig i medvetandet. Vad är det? Hur förklarar man "medvetandet" egentligen? För mig är det en känsla av att meningen med livet är att leva. Upplevelsen är meningen. Medvetandet ger den upplevelsen. Meningen blir då för mig att leva på det sätt jag vill. Det blir en tydlighet i att strunta i prestige, yttre påverkan, andras åsikter (dvs andras medvetanden), sociala spel, andras definition av vad som är korrekt och ok att tycka...etc. Men visst man måste såklart anpassa sig till lagar och regler som andra skapat för annars kan man inte leva sitt liv. Detta faktum måste man acceptera hur idiotiska dessa regler och lagar än är. Men när man väl inser att medvetandet och upplevelsen inte beh
Läs mer